Bläää för denna dag! Vill inte, orkar inte, kan den inte bara ta slut?! Allt snurrar i huvudet på mej och vissa stunder vet jag varken ut eller in..
Känner mej så sjukt ensam trotts sällskap..
Dessa dagar är fan inte kul..
:'(

Ibland känner jag mej bara så förvirrad..
Less på lögner och skitsnack!

Sakta men säkert tar jag ett steg i taget.. Trotts ilska och besvikelse så rullar livet vidare och jag med de..
Tåget stannar inte upp en stund så jag kan andas bara för att jag önskar de, de rullar vidare och de e bara att åka med..

Livet har sina berg och dalar å för varje gång jag stöter på ett hinder ju starkare blir jag och en dag kommer allt bli bra, de ska bli bra!

Varje gång jag går förbi så hoppas jag ändå på något konstigt vis att du ska komma ut så allt kan bli som de en gång va..
Att du ska kliva utanför dörren med öppna armar och ge mej en lång varm kram fylld med trygghet..
Sen slår verkligheten mej och de knyter sej i magen och jag inser att de kommer aldrig mer att hända, jag kommer aldrig mer få en sån kram..
De gör ont, så obeskrivligt ont i mej! :'(

Samtidigt som jag blir ledsen och besviken blir jag också så arg och förbannad!

Jag saknar dej min vän men samtidigt vet jag inte om jag vill riskera detta igen..

Egentligen vill jah inte glömma och radera ..

Jah vill kunna minnas men minnas med glädje, minnas med ett leende som inte byts ut mot tårar, jah vill kunna se tillbaka och vara tacksam för att du fanns där och hjälpte mej upp ..

Känna tacksamhet för att du fanns där som en trygghet och hjälpande hand, för att du fanns där när jah behövde de som mest och fick mej att se allt från ett helt annat perspektiv ..

 
Jag vill så gärna men de e svårt , så otroligt svårt när du gör såhär ..

Men de blir bra - de måste blir bra , nån dag ..

Nu kommer de ett sånt här klagoinlägg igen men de får du ta för vill du inte läsa så skit i de å annars är de inte jah som tvingat dej !

Blir fan galen snart !!! Varför låter jah dej styra mitt mående såhär !?

De kommer som ett slag i magen på mej då och då.. :'(

Efter allt du sagt och allt vi gjort ..

Just nu vill jah bara ge dej en fet smäll och skrika ut all besvikelse , smärta och ilska mot dej !! Du gör mej så jävla förbannad så de finns inte !

Ilskan , sorgen och smärtan skär som rakblad inom mej !

Varför gör du såhär !? Varför gör du de så jävla komplicerat att glömma och leva vidare !?

Alla minnen och allt du sa är som fastklistrat i huvudet på mej och hur mycket jah än vill så kan jah inte glömma de .. :'(

Gaaaaaah !!

Varför kan man inte bara radera och börja om på nytt !?

Fuck this !! :'(

Vissa delar av mej säger glöm de är inte värt smärtan och tårarna medan andra delar vill hålla fast och få tillbaka de som engång fanns..
Frågan är om såren någonsin kommer att läka eller om jag får lära mej att leva med de..
Minnena väcker så otroligt mycket känslor, sorg, saknad, känslan av att känna sej sviken men även glädje och lycka för att jag just då va lyckligt ovetande om vad som skulle hända.. Just då trodde jag blint på de du sa och litade på dej till 110%..
Idag vet jag hur dum jag va..

Gaaaaaaah!
Jag blir så jävla förbannad på dej! Fan, varför gör du såhär?! Fattar du inte att du sårar mej riktigt jävla djupt? Hur kan du låtsas som om inget hänt helt plötsligt?
Du sliter mej i bitar, ininifrån och ut!
Du som en gång hjälpte mej att bygga upp mej själv och mitt liv river nu sakta ner allt..
De gör ont, så sjukt ont!!!
Faan! Vissa gånger önskar jag att jag aldrig träffat dej men då hade jag nog inte varit den jag är idag..
Varför ska de va så jävla komplicerat för?!
När jag tänker tillbaka på den fina vänskap vi hade rinner tårarna ner för mina kinder.. :'(
Faan! Du fattas mej!! :'(