Ni vet den där känslan när man bara rasar, när de känns som om allt runt ikring kväver en?
Sånna gånger är jag så oroligt tacksam över alla saker som mina föräldrar tjatat (som jag då kallade de för) om, för såhär med facit i hand ett x antal år senare så har deras "tjat" räddat mej i många olika situationer!

Idag är en sån där dag som jag är sådär extra tacksam över att min älskade pappa alltid "tjatade" om både de ena och de andra!
De finns som sagt många saker mina föräldrar "tjatat" om och som jag idag sådär x antal år senare har nytta av och är otroligt tacksam över men just idag är de pappa som ska ha en extra eloge! Utan ditt "tjat" vet jag inte hur jag skulle klarat mej ur situvatonen idag!
Du är min hjälte åh jag älskar dej!
<3 <3