Jag kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan men mjölksyran håller på att ta över min kropp..
Snart ger jag upp, jag slutan att kämpa, jag orkar inte!
De känns som att de är de ända alternativet.. :'(

De finns få som känner mej ända in och som kan läsa mej som en öppen bok, väldigt få(!) och när du har så otroligt rätt i de du säger så skrämmer de mej..
De skrämmer mej att du kan ha så rätt utan att jag sagt något..
Jag är rädd för att öppna porten i muren ordentligt, den står på glänt trotts att jag försöker hålla humöret uppe å dra igen den men de går inte för hur mycket jag än försöker så drar du från andra hållet å helt ärligt så vet jag inte hur länge jag klarar av att hålla emot..
De som skrämmer mej mest är nog att den dagen jag inte orkar hålla emot mer vet jag inte hur jag ska reagera..
Jag litar på dej till 210% men hur ska jag hantera allt som finns där bakom?
Kommer jag att orka?
Kommer jag bryta ihop totalt?

De skrämmer mej samtidigt som jag känner en viss lättnad över att inte behöva säga något, att bara kunna ge en blick..
Rädslan att blotta mina tankar, funderingar, ärr och sår som ännu inte läkt är sjukt jobbig..

Jag hoppas att du läser detta för jag vet att du vet att de är till dej!
Så förlåt för att jag kan verka envis å tvär men ja nu har du iaf fått en liten förklaring på varför..
Å du vet, "de löser sej".. ;)

Så tack för att du står ut med mej! :) <3

Är de nu de är dags att ge upp drömmen ? 

Efter gårdagens möte känner jag mej ännu mer nere, värdelös och drömmen glider längre ifrån mej.. 

Just nu vill jag inget qannat än å ge upp !!

Jag orkar inte höra allt nervärderande överallt ! 

Jag vill men att ständigt kämpa i uppförsbacke med människor som ständigt buttar mej nerför är tufft, riktigt tufft ! 

Vart hämtar jag orken ?

De kanske är dags å inse att de bara är å ge upp å gå en helt annan väg än vad jag egentligen vill..

Tankar som snurrar, sug som bara blir större.. 

Vart hämtar jag styrkan att kämpa vidare ?

Vart hämtar man viljan att uppnå sina mål ? 

Vågar man hoppas eller kommer benen än en gång att slås undan ? 

Hoppets låga håller på att brinna ut..

Är de såhär de kommer att vara ?

Är de de här jag kommer att göra ?

Ja vad ska man tro ? 

Stänger av och önskar att de blir bättre snart, väldigt snart ..  

Fly från allt ansvar å alla måsten..
Bara åka och ta dagen som den kommer, göra deltag vill göra å strunta i allt annat..
En dröm..

Ååh!! Har en riktigt tuff period just nu.. Vågen går åt rätt håll men jag ser de inte..
Allt som är gott som jag vill avstå skriker efter mej..
De e tufft å stå emot, de är inte lätt på någotvis å jag är inte mer än mänsklig..
De lättaste just nu vore å ge efter för suget men är de verkligen de jag vill?
Vill jag gå tillbaka till de liv jag levde å dom vanor jag hade?
De e svårt att kämpa när orken tryter och uppförsbacken känns oändligt lång..
De e tufft nu å jag tänker inte ljuga om de men en sak är säker jag har tagit mej hit å jag tänker INTE gå tillbaka inte ett ända steg!
Nu är de framåt som räknas å jag VILL, jag KAN och jag SKA kämpa vidare mot mitt mål om jag så ska behöva krypa uppför innan de blir medlut!
Viljan är starkare än man tror!