Jag å Freja har vare hos Therese medans storebror va på dagis.. :) Alltid lika trevligt.. :) Tack för idag fina du! <3
Nu är Kim hämtad från dagis och älsklingen och Gruffe är hemma igen så nu är ordningen återställd.. :D <3
Blir en lugn kväll med fin främmande av en otroligt uppskattad vän.. :)

Mycket som händer just nu, vad de är håller jag för mej själv en stund till men ändå.. De innefattar mycket blandade känslor men de gör de mesta.. ;)
De blir nog kanon till slut.. :)

Puss å kraam<3

Fortfarande inte ett ljud från dej..
Frustrerande men ja du hör väl kanske av dej, nån gång eller?

Ååh vad jag älskar när de börjar bli mörkt så lite kallare ute på kvällarna så jag kan tända alla ljus med gott samvete och mysa ner mej under filten.. :)
De ända som saknas just nu är hjärtat eller en vän att bara prata skit med men sånt e livet.. :p
Hoppas ni har en fin kväll allesammans! :)
Puss och Kraam! <3

Just precis!
Vad har jag gjort?!
Förstår inte vad de e som är så svårt med å tala om..

Allt är bara så konstigt men men..

Du får väl höra av dej när/om du vill veta av mej då eller när du kan tala om vad jag gjort eftersom du gör som du gör..

// En undrande ( f.d? ) vän..

Bläää för denna dag! Vill inte, orkar inte, kan den inte bara ta slut?! Allt snurrar i huvudet på mej och vissa stunder vet jag varken ut eller in..
Känner mej så sjukt ensam trotts sällskap..
Dessa dagar är fan inte kul..
:'(

Ibland känner jag mej bara så förvirrad..
Less på lögner och skitsnack!

Sakta men säkert tar jag ett steg i taget.. Trotts ilska och besvikelse så rullar livet vidare och jag med de..
Tåget stannar inte upp en stund så jag kan andas bara för att jag önskar de, de rullar vidare och de e bara att åka med..

Livet har sina berg och dalar å för varje gång jag stöter på ett hinder ju starkare blir jag och en dag kommer allt bli bra, de ska bli bra!

Varje gång jag går förbi så hoppas jag ändå på något konstigt vis att du ska komma ut så allt kan bli som de en gång va..
Att du ska kliva utanför dörren med öppna armar och ge mej en lång varm kram fylld med trygghet..
Sen slår verkligheten mej och de knyter sej i magen och jag inser att de kommer aldrig mer att hända, jag kommer aldrig mer få en sån kram..
De gör ont, så obeskrivligt ont i mej! :'(

Samtidigt som jag blir ledsen och besviken blir jag också så arg och förbannad!

Jag saknar dej min vän men samtidigt vet jag inte om jag vill riskera detta igen..