Nu har barnen somnat och nu sköljer allt över mej, muren rasar och tårarna rinner.. Varför??

Vad kommer att hända?
Kommer vi att gå segrande ur de?
Hur kommer barnen att ta de?
Kommer de gå så långt att de bara är den absolut sista utvägen kvar?

Ja de är bara några av frågetecknen som snurrar just nu..
Allt kommer som ett slag i magen och jag kan lova att de tog hårt, riktigt hårt! :'(

Just nu skulle jag behöva en axel att gråta ut emot och hämta ny kraft ifrån..
Nu för första gången sen flytten känner jag mej så otroligt ensam..
Ja jag vet att jag inte är de men känslan kommer ändock å jag vill helst bara glömma verkligen och leva i min drömvärld..

Ååh va less jag blir! Varför??? Så jävla typiskt att de ska bli så här nu när allt klaffat så bra och jag mått så mycket bättre..
De är bara så att vi får inte ha de bra, de får inte gå vår väg fullt ut..
Bläää! Just nu skulle jag behöva lite positiv energi men men de e tur barnen får mej att hålla lite av humöret uppe iaf..

Näe mysa med barnen innan dom ska sova sen kräkas på allt eller hoppas att någon delar med sej av lite positiv energi..

Hej!