Såg denna bild på Facebook tidigare..

Så jävla sant egentligen men varför är de då så svårt att inte vara rädd för att vissa människor ska ta ett kliv ut ur mitt liv?
Vänskap och kärlek ska ju vara ömsesidig för om de bara är ifrån ett håll vad är de då för mening att kämpa och bevara?
Trots de finns rädslan där och ställer till de så många gånger..
Den gör något som egentligen är relativt enkelt så otroligt svårt..
Livet har sin gång och att släppa de som varit och gå vidare är inte alltid de lättaste, allra helst om de betyder att man lämnar en såkallad vän eller någon man älskar där vid förra hållplatsen..
Livet är inte alltid lätt och rättvist men för varje uppförsbacke kommer man allt närmare medlut å vad tjänar de till å bara ge upp, att bara lägga sej ner å sluta kämpa?
Jag har en dröm - en dröm att kämpa för!
Jag ska nå mitt mål om de så är de sista jag gör!
Jag tänker inte lägga mej ner och ge upp för vad visar jag då mina barn?
Att så fort de går emot en så ger man upp och skiter i de, är de så jag vill att mina barn ska leva när dom växer upp?
Näe trots att jag är arg, besviken, ledsen, trött, orkeslös och känner att allt går emot mej så reser jag mej upp efter varje slag och kämpar vidare för en dag faller allt på plats!
En dag kommer jag vara nöjd och stolt över vad jag gjort med mitt liv!

En dag faller allt på plats!