Direktlänk till inlägg 14 juli 2014
Jag önskar jag kunde förklara!
Finns så mycket jag vill kunna berätta å prata med dej om men rädslan är så otroligt stark..
De du vet är de få som vet å med få menar jag 2-3 st med dej inräknad..
Den dagen då muren rasar är jag rädd att du vänder dej om och går för att aldrig mer se tillbaka..
Går och lämnar mej där med en riven mur och tårar som rinner ner för mina kinder, ensam..
Jag hoppas du läser detta (du vet precis vem du är), jag behöver inget bevis på de men jag hoppas..
Du anar inte hur mycket du verkligen betyder för mej vännen!
Ni vet den där känslan när man bara rasar, när de känns som om allt runt ikring kväver en? Sånna gånger är jag så oroligt tacksam över alla saker som mina föräldrar tjatat (som jag då kallade de för) om, för såhär med facit i hand ett x antal år sen...
Vissa dagar känner jag att jag inte räcker till.. Känslan slår mej som ett slag i magen åh jag vill bara gömma mej i ett hörn åh släppa alla spärrar.. Jag gör allt jag kan och försöker så gott jag kan.. ...
När man inte kan sätta fingret på de där och heller inte sätta ord på hur de känns.. När man bara vill skrika åh gråta samtidigt men de låser sej.. När man bara vill ligga nära men de inte går.. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|