Direktlänk till inlägg 21 augusti 2013
Är bättre än andra..
Idag eller rättare sagt för bara en stund sen kom allt över mej, saknaden efter maken och mina fina vänner ( som bor alldeles för långt bort ) sköljer över mej som kallvatten och gör att jag bara vill ut i skogen och skrika eller bara sitta på en sten, känna lugnet och bara vara..
De är nu jag skulle behöva en kram utan några ord, en lång kram utan måsten att förklara, en kravlös famn att känna trygghet i.. Jag har de, jag vet men den är alldeles för långt borta å ni får tycka va ni vill men livet kan inte alltid vara lätt och en dans på rosor!
Att vara ensam på veckorna med 2 barn är inte lätt och att till råga på allt förlora så otroligt mycket bara för att man väljer en annan väg gör mej så otroligt ledsen och rent utav förbannad!
Men jag ångrar inget, jag ÄLSKAR våra barn mer än något annat!!
Ni vet den där känslan när man bara rasar, när de känns som om allt runt ikring kväver en? Sånna gånger är jag så oroligt tacksam över alla saker som mina föräldrar tjatat (som jag då kallade de för) om, för såhär med facit i hand ett x antal år sen...
Vissa dagar känner jag att jag inte räcker till.. Känslan slår mej som ett slag i magen åh jag vill bara gömma mej i ett hörn åh släppa alla spärrar.. Jag gör allt jag kan och försöker så gott jag kan.. ...
När man inte kan sätta fingret på de där och heller inte sätta ord på hur de känns.. När man bara vill skrika åh gråta samtidigt men de låser sej.. När man bara vill ligga nära men de inte går.. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 |
||||
|