Direktlänk till inlägg 5 augusti 2013
Älsklingen vare hemma i ungefär en vecka och åkte igår kväll mot jobb igen.. Natten har vare pest och just nu är de bara en pina att vara här ensam.. :( Fan!! Varför ska de va så jävla lätt att vänja sej vid att han är hemma och så sjukt svårt att vänja sej vid att han är borta?!
Saknaden gör riktigt ont i mej!! :'(
Dessa dagar kan få en att gräva ner sej totalt och får tankar och funderingar att snurra som aldrig förr..
De e tur mina små hjärtan finns vid min sida! Mamma älskar er mer än ni någonsin kan förstå! <3
Ni vet den där känslan när man bara rasar, när de känns som om allt runt ikring kväver en? Sånna gånger är jag så oroligt tacksam över alla saker som mina föräldrar tjatat (som jag då kallade de för) om, för såhär med facit i hand ett x antal år sen...
Vissa dagar känner jag att jag inte räcker till.. Känslan slår mej som ett slag i magen åh jag vill bara gömma mej i ett hörn åh släppa alla spärrar.. Jag gör allt jag kan och försöker så gott jag kan.. ...
När man inte kan sätta fingret på de där och heller inte sätta ord på hur de känns.. När man bara vill skrika åh gråta samtidigt men de låser sej.. När man bara vill ligga nära men de inte går.. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 |
||||
|